START FOODBAG BLOGBAG LÄNKAR ÖVRIGT
Kiss me right here on my tattoo
2007-08-16 20:11:11

Ni kanske har svårt att tro att er egen mr Sandbag har några svagheter och jag kan förstå er. Vid en första anblick verkar jag helt enkelt för perfekt för att vara sann men tittar man lite närmre så upptäcker man att t o m jag har mina brister. Jag har t ex väldigt svårt för att gå upp i vikt och min fotsvett luktar aldrig någonting. Men idag hade jag tänkt prata om en annan av mina svagheter, tatueringar.

När jag var 17 år insåg jag att det var dags att skaffa min första tatuering. Red Hot Chili Peppers var mina regerande husgudar och jag blev nog mer än lite påverkad av alla deras übercoola tatueringar. Till skillnad från många andra ungar i den åldern så hade jag faktiskt en cool morsa som gav sin tillåtelse och samtidigt tänkte skaffa sig en liten tatuering själv. Jag ritade själv vad jag tycke var en skitgrym tatuering och så en dag stack jag och morsan in till Johnny på Fantasyland i Lund för att boka tider.

”Du vet att du måste vara arton för att tatuera dig va?”, sa Johnny.
”Men jag är ju sjuttonochetthalvt och jag har min mammas tillåtelse.”, sa jag.
”Spelar ingen roll. Jag tatuerar ingen som är under arton. Kom tillbaka om ett halvår så fixar vi en tid till dig.”

Det var ett tungt besked att motta, men i efterhand är jag glad att jag fick lite mer betänketid vilket ledde till att jag ritade om tatueringen så att den verkligen blev skitgrym. Så när jag fyllt arton så bokade jag min tid och några veckor senare så satt den där, vackert placerad på vänster underarm. Njut av underverket nedan.



Jag var förstås överlycklig och supernöjd med min tatuering. Hur jävla cool var jag liksom? Nu är det dock så här med tatueringar att har man en vill man ha fler och efter ett tag så tyckte jag att man kanske skulle ta något på höger underarm också. Man måste ju ha balans ;) Jag pluggade bara några hundra meter från Johnnys studio så många lunchraster spenderades där för att finkamma hans kataloger i jakten på nästa tatuering. Till sist hittade jag den och ett och ett halvt år efter min första tatuering var det dags för nummer två. Resultatet ser du nedan.



Då hade vi balans på underarmarna, hög tid att börja på överarmarna. Närheten till min tatuerare of choice gjorde det förstås aningen lättare att stirra upp sig själv tills man var tvungen att ha en till och när man väl hittar vad man vill ha så ska den helst vara gjord igår. Ett helt långt år efter nummer två var det då dags för nummer tre. Det var egentligen tänkt som ett ryggmotiv men Johnny ritade om den lite så att den skulle passa in på min överarm. Många har påpekat att mönstret i bakgrunden ser ut som Marsupilamis svans (för er som inte vet vem Marsupilami är kan ni läsa mer om honom här) och vem vet, jag kanske tatuerar in honom någon dag :) För närvarande ser den dock ut så här och sitter placerad på nedre delen av min högra överarm.



När jag slutade gymnasiet så försvann närheten till Johnny och när jag inte hade lockelsen så nära dröjde det lite längre innan jag tog min nästa tatuering. Jag hann t ex träffa min nuvarande fru innan suget efter en ny gnuggis växte sig starkt. Denna gång var det dock dags att rita en egen igen och eftersom jag är helt värdelös på att rita (en annan av mina svagheter) så drog detta förstås ut på tiden. Även om vissa inte kan tro det efter att sett bilderna på mina andra tatueringar så är jag extremt noggrann med vilka motiv jag väljer och jag tatuerar inte in något om jag inte är helt säker. Jag är trots allt så pass klipsk att jag inser att de kommer att sitta där resten av livet och skulle därför inte få för mig att t ex tatuera in ett kylskåp på magen eller något liknande.

Till sist lyckades jag dock få ihop vad jag ville ha och för balansens skull så fick ju denna placeras på den vänstra överarmen, dock blev det på den övre delen vilket skapade lite obalans. Titta och njut (tycker ni att det ser konstigt ut så fortsätt bara att läsa, jag lovar att förklara).



Tyvärr syntes inte denna tatuering när jag hade t-shirt och den kändes rent allmänt lite klen. Jag fick därför helt enkelt sätta mig vid ritbordet igen och efter mycket slit var jag redo för min femte tatuering som då alltså ser ut som en del av den fjärde trots att det togs vid två skilda tillfällen. Ja, titta på bilden så fattar ni.



Så där har jag nu gått och sett ut de senaste sex åren ungefär och då undrar ni kanske varför i helvete jag skriver om detta; ni hade inte kunnat bry er mindre. Hela det här inlägget är egentligen riktat till en person, min kära mor. Hej mammisen! Tänkte bara berätta att jag har tagit en tatuering till trots att du inte tyckte jag skulle ha fler :) Så här ser den ut.



Så hemsk var den väl inte? Bradder har förresten också tagit en ny :) Så här ser den ut.



Ja, då var det avklarat. Nästa gång lovar jag att ta fortsättningen till Crackhora-bloggen.
Till Blogbag
Kommentarer

Namn (obligatoriskt)
Blogbagtitel (klipp och klistra titel ovan)
Kommentar (obligatorisk)
FRA-flagga (obligatorisk förstås)
 
Get Firefox!