START FOODBAG BLOGBAG LÄNKAR ÖVRIGT
En sandsäck på stranden - del 2
2008-08-03 12:47:34

Då var det äntligen dags för del 2 av mitt fantastiska strandäventyr. Vi startar direkt med cykelturen som i sig inte var vidare märkvärdig och förutom de hundratals självmordsbenägna bevingade småkrypen som tvunget skulle sluta sitt jordeliv i min käft så hände inget speciellt som är lönt att ta upp. Väl framme parkerade vi våra cyklar och sedan var det då alltså dags att bege sig ner till stranden.
DÖN DÖN DÖN DÖÖÖÖÖÖN! (ska alltså föreställa någon slags stämningsmusik)
Till att börja med så var där inte alls så mycket folk som jag trodde att där skulle vara och medelåldern var klart högre än jag trodde. Jag var förstås inställd på att där skulle vara en massa barnfamiljer vilket där givetvis var, men jag trodde att där skulle vara klart mycket fler fjortisar och annat sattyg som gör livet surt för en. Nu är jag dock så sjukt jävla gammal och då glömmer man snabbt att äckliga små fjortisar ligger och sover så tidigt som vi faktiskt anlände till stranden och efterhand som solen vandrade över himlen så poppade faktiskt de yrvakna fjortismongona upp lite här och var. När vi anlände var det dock mest barnfamiljer på plats och som jag redan förklarat så är det just barn som är en av anledningarna till att jag hållit mig borta från stranden. Barn tillsammans med sand är också en kombination där resultatet är långt mycket värre än de olika delarna var för sig. Barn gör sig inte så bra tillsammans med vatten heller anser jag. Man skulle kanske kunna tro att dessa små fettfyllda miniatyrmänniskor skulle flyta bra men så är inte fallet. Det är faktiskt snarare tvärtom och de sjunker ofta och gärna så fort man inte binder fast dem i någon slags boj eller liknande som håller dem flytande likt knubbiga fiskeflöten.



Efter att ha valt en plats så lägger vi oss ner för att göra det som man gör på en strand: ligger. Vi ligger rak långa och steker oss i solen och det är allt. Man gör inget annat förutom att ligga i sanden! Jag hade förstås med mig en bok att läsa men det fungerar bara när man ligger på magen, vilket man gör (och nu vill jag inte tråka ut er med en massa jobbiga siffror och uträkningar) ungefär 50% av tiden. Resterande 50% spenderas, tro det eller ej, på rygg vilket inte riktigt lämpar sig för läsning om du inte vill blockera all sol mot ansiktet men, då försvinner ju lite av grejen med att ligga och sola kan man tycka.

Så hur var det nu att ligga stilla på stranden i flera timmar (tror att vi klockade in på knappt tre timmar om någon är intresserad)? Faktiskt inte så jävla jobbigt som jag hade fasat för att det skulle vara. Det var dock väldigt många faktorer som förbättrade mitt strandbesök och jag tänkte gå igenom dem lite snabbt här. Till att börja med så fläktade vinden perfekt hela dagen vilket gjorde att man inte kände sig som en mikrad prinskorv under solens strålar. Vind på stranden kan dock vara ett tveeggat svärd då det gärna blåser runt ovan nämnda sand vilket aldrig är trevligt; detta leder mig dock in på nästa sak som underlättade mitt strandbesök: sanden. Istället för att vara mjuk, torr och flygig (jupp, det är ett ord) så var sanden fuktig, kompakt och oflygig (som flygig fast tvärt om, alltså inte så värst flygig alls). Det gjorde alltså ingenting att det blåste lite, sanden höll sig på sin plats ändå. Även när barnen springer omkring likt de sockerdrivna evighetsmaskiner de är så håller sig sanden relativt stationär vilket gör att man till och med kan tycka att de blekfeta små krypen är lite söta (usch vad gammal jag måste vara!). Utöver detta så hade vi med oss en schysst liten högtalare till mobilen som försedde oss med fet rockmusik, grymma tonfiskmackor (kolla receptet här) och det viktigaste av allt: kall öl! Alla dessa faktorer gjorde faktiskt mitt strandbesök relativt behagligt.

Så var allt bra då? Kommer jag att besöka stranden igen? Jag är fortfarande emot hela strandkonceptet, men det var inte så hemskt som jag trodde och jag kommer antagligen att göra ett återbesök redan detta året om frugan får som hon vill. Jag kommer dock fortfarande inte överens med solen. Sedan jag skaffade min första tatuering (läs om detta här) har jag försökt att undvika herr Sol så mycket det bara går; han har nämligen en elak förmåga att bleka tatueringar mycket fortare än de borde. Detta ihärdiga solundvikande verkar ha gjort något med min hud och nu känns det som att solen inte alls vill fastna. Mina ben är absolut värst (eller bäst, hur man nu ser på det) när det gäller att stöta bort sol. Jag lyckades faktiskt få en lätt rodnad på högra halvan av min rygg, så lite effekt (om än ojämn) gav timmarna i solen. Mina ben var dock, och är fortfarande, vita som nyfallen snö. Den extrema vitheten som infunnit sig på mina ben har fått mig att fundera lite och jag har (förstås) utvecklat en teori om hur det kan ligga till. Som alla säkert vet så sitter det alltid en skiva som är fylld med små hål inuti dörrarna på mikrovågsugnar, om ni inte vet så spring ut i köket nu och kolla efter. Om ni inte har en mikrovågsugn så kan ni alltid ta en bit papper, sticka en massa hål i det, tejpa upp det på ett fönster och titta rakt in i solen. Det har förstås inget att göra med mikrovågsugnar men då håller ni er i alla fall sysselsatta medan de andra tomtarna beundrar sina mikrovågsugnar. Denna perforerade plattan har den fiffiga effekten att den släpper igenom ljus men reflekterar mikrovågorna tillbaka in i ugnen. Fantastiskt, eller hur? Jag tror då att mina ben, eller snarare mitt benhår, har muterats och bildat en slags solfilm som fungerar likt den perforerade plattan i mikrovågsugnar. Solens ljus släpps helt enkelt igenom men all UV-strålning blockeras effektivt. Så här tror jag att det fungerar:



Ja, ni förstår vad jag menar. Så frågan är nu om jag ska raka dem och låta solen färga dem lite eller om jag helt enkelt ska acceptera att de ser ut som två skarpa (och håriga) lysrör. Kommentarer och förslag uppmuntras att lämnas nedan.
Till Blogbag
Kommentarer

2008-08-03 19:29:02
Jag tror inte på att du har särskilt mycket hårväxt på benen! För det första har du ej kommit i puberteten, för det andra är du en flicka. Hur många flickor i 10-årsåldern har håriga ben? Nej, nu hittar du bara på! Jag däremot är extremt hårig och manlig! Jag har hår överallt förutom i knävecken och på ollonet, men det är nog på väg det också!
Skrivet av: Mongot från Götet

2008-08-19 16:14:10
jag anser att du bör raka dom... eller rättare sagt vaxa dom. det gillade bergarn.
Skrivet av: tocke

2008-08-21 18:27:26
1. Sol är farligt, bör undvikas 2. Sol är farligt, bör undvikas 3. Om du utsätts för sol, placera dig i fosterställning och dra alla tillgängliga tillhyggen över dig för att blockera eventuella solstrålar. 4. Håriga, kritvita ben är ett tecken på att man lever ett sunt solfritt liv.
Skrivet av: Saken i det glömda rummet

Namn (obligatoriskt)
Blogbagtitel (klipp och klistra titel ovan)
Kommentar (obligatorisk)
FRA-flagga (obligatorisk förstås)
 
Get Firefox!