START FOODBAG BLOGBAG LÄNKAR ÖVRIGT
Sug inte på Smurfen!
2007-04-03 19:35:45

Fan! Jag kom på mig själv härom dagen (fredagen den 30:e mars 2007 för att vara exakt) med att tänka "det var bättre förr". Måste man inte vara minst 60 år gammal och heta typ Knut-Kalle (eller Britta-Inga om man är en liten tant) för att få tänka i dessa banor?

Jag har nog, helt ärligt, aldrig tyckt att det var bättre förr. Jag vet att jag har romantiserat vissa perioder i mitt liv. Speciellt sista terminen i nian har etsat sig fast i mitt minne. Man hade kommit till insikten att ens betyg i princip redan var satta. Man hängde i replokalen istället för att gå i skolan och trodde att man skulle bli rockstjärna. Men man tenderar ju att glömma allt det dåliga och bara komma ihåg de bra sakerna (i alla fall jag), vilket lätt leder till rosiga små minnen. Hur bra var det egentligen i nionde klass? Inga pengar, man fick inte handla på bolaget, ehhh..., ja, det räcker väl egentligen. Fast glömde nästan det värsta av allt; PAGEFRISYR!!! Men skit i allt det där, tappade tråden lite. Ville bara påpeka att det oftast inte var bättre förr, oavsett vad man har för minnesbilder av den gamla goda tiden. Så där, då kan vi gå vidare.

Anledningen till att jag tänkte tanken var p g a ett Kinderägg, typ. Jag var nämligen hembjuden till en kär vän på middag nyligen och en kväll när jag stod och borstade tänderna så funderade jag på vad jag skulle kunna köpa för liten present (eller mutor som det egentligen är för att barnen ska tycka om dig) till hans underbara döttrar. Lättpåverkad som man är så tänker man direkt på den fantastiska reklamen där barnen vill att mamman ska handla "Choklad! Någonting man kan leka med! En överraskning!". Vad är då svaret på alla dessa önskningar? Ett Kinderägg förstås. Kinderägg har allt som ett barn kan önska sig. Hade barn bara haft obegränsad tillgång till Kinderägg så hade de aldrig behövt sina föräldrar. Själva chokladen innehåller all näring som ett litet barn behöver, det är ju mjölkchoklad och alla vet ju att barn bara dricker mjölk ändå. De lär sig problemlösning eftersom de måste klura ut hur man öppnar det plastiga lilla ägget och logiskt tänkande för att sätta ihop det lilla åbäket som gömmer sig inuti. Vad mer kan ett barn behöva?

Problemet nuförtiden är dock att de flesta "leksakerna" som man får i sitt Kinderägg är obyggbara. Man får helt enkelt en liten tradig, helgjuten figur som man kan stoppa någonstans när man har tråkigt, typ en låda. Anledningarna till att jag vet detta (eller i alla fall tror mig veta detta) är att: 1, Jag har käkat en hel del Kinderägg när jag var liten och då fick man alltid saker som man kunde bygga. 2, För en 2-3 år sedan så började jag och en polare samla på oss Kinderäggsfigurer (fråga mig inte varför) och då var det väldigt många besvikna miner när vi fick saker som inte gick att bygga. 3, När de gör reklam för Kinderägg på TV nuförtiden så är det alltid en massa "tuffa" figurer som man kan samla. Inget som går att bygga alltså, utan tråkiga jävla gubbar i olika färger och former.

Jag kom dock på mig själv jävligt snabbt när jag stod filosoferade om detta samtidigt som jag borstade tänderna. Jag kände mig plötsligt lite äldre men kunde tyvärr inte stoppa min fantastiska hjärna, den hade redan börjat fundera på fler saker som var bättre förr. Eftersom jag redan var inne på sötsakerna så kom jag snabbt in på glass. Jupp, glass var faktiskt bättre förr. I min barndom så var ju t ex strutarna löjligt stora, det var nästan så att man inte vågade köpa dem. Istället körde man på de säkra korten, nämligen tuggummiglassarna. Vi hade ju förstås Pierrot, clownglassen med tuggumminäsa, och så fanns det Bubbelpop. Bubbelpop hade lyckats med bedriften att placera tuggummit i pinnen. Va? Hur lyckades de med det, tänker de yngre läsarna. Tuggummi är ju helt, typ, mjukt. Det kan man väl inte ha som glasspinne? Det ska jag förklara för er! Det fanns faktiskt ett blått plast/stearin-liknande överdrag runt själva tuggummit för att öka stabiliteten i hela konstruktionen. Det här blåa överdraget skulle dock inte ätas, det var antagligen fruktansvärt giftigt precis som alla andra blåa produkter på den här tiden. Kommer ni t ex ihåg den tecknade serien om Smurfarna? Dessa blåa små skadedjur fanns förstås som leksaker och de var tydligen förbannat giftiga. Föräldrarna vågade knappt låta barnen leka med dem, barn ska ju tvunget stoppa in allt i munnen och då får de i sig alla smurfgifterna. Hysteriska föräldrar som springer runt och skriker ”Spotta ut Smurfen” till sina barn, ett tydligt bevis på att det kanske var sämre förr. Glasstrutarna var kanske inte så gigantiska heller, mitt huvud var ju trots allt bra mycket mindre på ”den gamla goda tiden”.

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, men inte fan var det väl bättre förr? Dra iväg ett mail till tony@sandbag.se om du känner att du kan tillföra något till ämnet.
Till Blogbag
Kommentarer

Namn (obligatoriskt)
Blogbagtitel (klipp och klistra titel ovan)
Kommentar (obligatorisk)
FRA-flagga (obligatorisk förstås)
 
Get Firefox!