START FOODBAG BLOGBAG LÄNKAR ÖVRIGT
Det brunfläckiga arket - del 1
2008-11-30 18:53:28

Det var väldigt länge sedan jag lade ut en ny blogbag, men det finns en god förklaring. Jag har under flera veckors tid sysslat med efterforskning för vad som kan vara det viktigaste som någonsin skrivits. Jag vill inte på något sätt förringa allvaret och samhällsnyttan i mina tidigare blogbags, jag berör alltid väldigt viktiga ämnen och varje gång jag skriver om något blir världen lite bättre. Jag har flera år i rad fått tacka nej till Stora Journalistpriset då jag inte tycker det är rättvist mot alla andra undersökande journalister ute i Sverige som kämpar i uppförsbacke med något som jag finner lekande lätt och naturligt, men denna gången vet jag inte om jag kan låta min ödmjukhet och min generösa natur ge bort priset till någon annan. Denna blogbagen kan vara det viktigaste ni någonsin läser, men jag vill passa på att varna känsliga läsare; saker som berör ert liv och vardag kommer att ställas på ända efter att ni läst detta, verkligheten kommer att förlora ännu en del av sitt illa bevarade rosa skimmer och små söta djur kommer att komma till skada. Säg inte att jag inte varnade er...

Allt började en söndag för några veckor sedan. Det var en vanlig söndag med den vanliga bakfyllan, den vanliga, smygande imorgon-är-de-måndag-igen-ångesten och de långa, härliga besöken till vattenklosetten då man dumpar av nämnd ångest så gott det går. Det var under ett av dessa besöken som jag, visslande på ”Dans På Vejby Ängar”, upptäckte något som skulle förändra mitt liv för alltid. När det var dags att rycka till sig lite Lambi-papper (erbjudande angående reklampengar skickas till sakersomrensarrumpan@sandbag.se) så upptäckte jag något besynnerligt. Mitt på arket fanns en stor blodliknande fläck som fångade mitt intresse och istället för att torka mig i ändalykten så rev jag av och sparade den. Jag tog en ny bit papper och torkade mig och såg att ett mönster som liknade Roger Pontare hade bildats på pappret. Denna pappersbiten sålde jag dock på Blocket.se (ni kan skicka era gåvoerbjudande till skaffaenordentligsokfunktionforfan@sandbag.se) till en dement norrlänning för 50 spänn och det är en helt annan historia. Alla är förstås nyfikna på hur denna blodbefläckade pappersbiten såg ut så här har ni den:



Tvivlare säger säkert att det bara är ”spill från den rosa färgen som använts till mönstret” och att fläcken ”är alldeles för ljus/rosa i färgen” för att vara riktigt blod, men alla som har sett CSI vet att blod bara är rött på kläder och asfalt och annan blandad skit. Om man däremot tar blodet på något vitt och mjukt, typ bomull eller papper, och droppar på lite CSI-droppar (finns att köpa i i välsorterade Lidl-butiker (ni kan skicka... nä, nu räcker det med det skämtet)) samtidigt som man ser väldigt koncentrerad eller förstoppad ut (vet inte om detta är nödvändigt för att dropparna ska fungera) så visar det sig att blodet är rosa. Blod kan alltså ha två färger, eller tre egentligen nu när jag tänker efter. Om man ska tro på allt man ser på TV (vilket man förstås ska) så är menstruationsblod blått och passar bäst tillsammans med vita, tajta byxor, men skit i det nu.

Det gick några dagar utan att jag funderade så mycket över det, men efter att ha läst en liten notis i tidningen om några försvunna arbetare på Serla som fortfarande inte återfunnits vaknade mitt intresse igen. Serla hade anställda som försvunnit och Lambi hade blod på sitt toapapper. Kunde det vara en slump eller utspelar det sig ett blodigt krig mellan de båda stjärtrengöringsgiganterna rakt under våra näsor? Mitt intresse hade vaknat till liv igen och jag bestämde mig för att gå till botten med vad som hänt.

Efter många sömnlösa nätter hade jag lyckats få fram lite information om de båda företagen och det visade sig att de mycket riktigt fanns ont blod dem emellan. Gör man bara en sökning på nätet så får man snabbt fram att de båda företagen startades på 60-talet men vad man inte får veta är att Lambi och Serla var ett och samma företag från början kallat ”Stjärtlappen AB” (det kräver extremt god undersökande journalistik för att hitta dessa godbitar). Företaget ägdes av två gamla barndomsvänner; traditionalisten Klas ”Korre” Ek och nytänkaren Pierre Lambert som tillsammans drev företaget mot stora framgångar. Pierre vill gärna driva utvecklingen framåt medan Klas tyckte att deras papper var bra som det var och när Pierre i början av 60-talet uppfann det mjuka, lammullsberikade toapappret fick Klas nog av hans ”extravaganta nymodernheter” och lämnade företaget för att starta Serla. Serlas första slogan var ”Lite mjukare än grovkornigt sandpapper och mer hållbart än jävla lammpapper!”, men detta byttes senare ut med något budskap om att strävt och hårt papper var bra för miljön vilket tilltalade alla svennar som hade dåligt samvete för att de slängt sina fönsterkuvert i pappersinsamlingen. Pierre körde på för fullt med sitt mjuka papper och döpte om företaget till Lambi. Deras första reklamfilm visade en liten flicka som torkade sig i rumpan med ett litet lamm och de har egentligen inte ändrat sitt grundbudskap så mycket under åren förutom att lammet får mer kramar i de nya reklamfilmerna och inte lika mycket bruna fläckar i ullen.

Så nu visste jag alltså att det fanns rivalitet utöver vanlig konkurrens mellan de båda företagen, men jag kunde inte hitta någon detaljerad information efter 1987. Frustrationen växte för varje återvändsgränd jag stötte på, men så en dag när jag satt på en parkbänk och nynnade på Änglahund så hoppade det ner en ekorre i mitt knä med en lapp i sina små tassar. Han släppte lappen och skuttade upp i trädet igen utom synhåll. Jag vecklade upp lappen, som var rosa med små Hello Kitty- tryck på, och allt där stod var namnet på ett lokalt café (jag har blivit ombedd att utelämna namnet då personen som skrev lappen inte vill att min enorma popularitet ska locka en massa hippa innemänniskor till hans mysiga favvohak) och ett klockslag; 18:23.

I nästa blogbag får ni den spännande fortsättningen och slutet på denna fantastiska historia. Lägg en kommentar nedan och diskutera vad ni läst så här långt.
Till Blogbag
Kommentarer

Namn (obligatoriskt)
Blogbagtitel (klipp och klistra titel ovan)
Kommentar (obligatorisk)
FRA-flagga (obligatorisk förstås)
 
Get Firefox!