START FOODBAG BLOGBAG LÄNKAR ÖVRIGT
Hur går du egentligen?
2007-04-18 20:36:03

Hur svårt kan det egentligen vara att gå rakt fram? Du lyfter upp fötterna, en åt gången för att undvika pinsamheter, och sen placerar du dem på marken en bit längre fram (om du inte tvunget vill utmärka dig och gå baklänges, i vilket fall du placerar dem en liten bit längre bak). Någon smart person sa en gång ”Att gå är att falla framåt utan att trilla omkull”, eller nåt i den stilen. Det skulle t o m kunna vara från The Hitchhikers Guide To The Galaxy, där beskriver man i alla fall konsten att flyga som förmågan att trilla och missa marken.

I vilket fall som helst så ska det väl inte vara så svårt, större delen av den mänskliga befolkningen klarar faktiskt av det. Förutom bebisar då förstås, men bebisar klarar knappt av någonting. Just när det gäller själva spatserandet kan jag dock tänka mig att förlåta dem. Deras huvuden är ju trots allt gigantiska och utan ordentliga nackmuskler så är det nog inte helt lätt att hitta balansen när det där melonhuvudet börjar svaja i vinden. I och med att huvudet krymper så lär de sig dock att gå ordentligt också. Bebisarna är jätteglada och springer runt som små Duracellkaniner. Vad de dock inte är medvetna om i all sin euforiska glädje är att i takt med att deras otympligt stora huvuden krymper så förlorar de också en av sina största tillgångar: sin oemotståndliga gullighet. Det är inte lönt att förneka det, bebisar är söta och det beror på att deras huvuden är så stora.

En jollrande och småfet bebis kan göra vem som helst glad. Det stora huvudet är dock inte alltid en tillgång. Om bebisen mot all förmodan råkar vara ful så ökar fulhetsgraden på samma sätt som söthetsgraden hade ökat om bebisen nu inte hade varit ful, vilket den mot all förmodan nu var, eller nåt. Det är jobbigt att titta på fula bebisar eftersom fulheten är så uppenbar, det gigantiska huvudet där all fulheten sitter döljer ju större delen av kroppen. Hade det varit en ful brud så hade hon kanske haft turen att bli begåvad med en trevlig kropp och då hade man alltid kunnat villa ögonen på något annat under hakhöjd.

Så varför pratar jag nu om bebisar och butterfaces (se nedan om du är okunnig i ämnet)? Jag vet faktiskt inte, svävade kanske ut en liten bit där. Ämnet var dock gång och hur osvårt (ord?) det är att gå för en normal människa. Det visar sig dock att jag har problem med det. När jag spatserar omkring på stan så brukar det inte vara några problem, skulle t o m vilja påstå att jag är riktigt bra på det ibland. Men sen finns det de tillfällen då det inte riktigt fungerar som det ska. Dessa tillfällen inträffar oftast när jag börjar tänka på hur jag går. Antingen så drabbas jag av tanken först eller så kan det vara ett litet snedsteg som leder till att jag börjar tänka på hur jag faktiskt för mig framåt. Oavsett hur det börjar så slutar det dock oftast i katastrof.

Jag kan gå omkring utan några problem, men så plötsligt börjar jag fundera på hur jag sätter ner foten i marken eller hur långa steg jag tar. När jag väl har börjat tänka på hur jag går så fallerar allt snabbt. Gången blir hackig och stakig, höfterna börjar svaja och armarna fladdrar okontrollerat i vinden. Jag försöker förgäves att inte tänka på hur jag går, men när det väl går så här långt är det bara att inse att jag har förlorat slaget. Jag kan då antingen fortsätta att röra mig framåt som en bindgalen apa eller helt enkelt lägga mig ner och vänta på att någon plockar upp mig.

Ibland när jag lyckas att kontroller mig själv lite bättre så kan jag ändå komma i en jobbig osynk där min gång mest påminner om Morgan Påhlsson (från Hipp Hipp) då han ska prata samtidigt som han går mot kameran. Ingen vacker syn helt enkelt.

Så vad ville jag då få sagt med allt det här? Ingenting egentligen, men jag hoppas att ni som läser det här också kommer att börja tänka på hur ni går och förhoppningsvis falla in i samma onda spiral som mig. Man vill ju inte vara ensam om att inte kunna gå ordenligt.


Relaterade och oerhört viktiga saker

Butterface:
A girl with an exceptionally hot body but an exceptionally ugly face. Everything but-her-face is attractive.

Damn! Look at the cans on that girl, but-her-face would scare small children and large dogs away.

Hjälp behöves:

Såg den här killen på gräsmattan utanför lägenheten. Verkar ha lite problem med sin gångstil också. Någon som vet vad han sysslar med? Skicka svar och förslag till tony@sandbag.se.



Passgång:

Lustigt sätt att gå på som innebär att man för samma arm som ben fram när man går. Normalt kör man ju med vänster arm fram samtidigt som höger ben går fram och tvärt om. Vid passgång svingar man däremot fram höger arm samtidigt som höger ben och vice versa, ser lagom mongo ut. Känner du dig riktigt tokig kan du testa passprint, men det är inget jag rekommenderar.
Till Blogbag
Kommentarer

Namn (obligatoriskt)
Blogbagtitel (klipp och klistra titel ovan)
Kommentar (obligatorisk)
FRA-flagga (obligatorisk förstås)
 
Get Firefox!