START FOODBAG BLOGBAG LÄNKAR ÖVRIGT
Historien om Crackludret, Fru Flummo och Tant Surmule - del 1
2007-05-10 21:24:28

Jag har ingen bil. Jag har varit stolt bilägare en gång i tiden, men i och med att jag flyttade in till stan så gjorde jag mig av med mitt trogna transportmedel. Bilar kan stå oanvända och onyttiga, men tro fan inte att de är gratis. Bilar måste ju vara försäkrade och så envisas saker med att gå sönder hela tiden. Det går dock inte att undkomma att det kan vara grymt skönt med en bil när man t ex är tvungen att besöka någon jobbig släkting som bor långt ut på landet. Samtidigt är det dock även jävligt skönt att kunna säga till samma dryga släkting att "Nä tyvärr, jag kan inte komma. Jag har ju ingen bil och närmsta buss stannar två mil från er gård. Hade det inte varit för att jag stukade foten igår när jag delade ut flygblad med järppropaganda så hade jag gärna gått den sista biten, men nu tror jag tyvärr inte att jag klarar av det. Smärtan... smärtan tar överhand, argh! KLICK". Ett problem mindre.

För min del är i alla fall de tillfällen då jag verkligen behöver en bil så pass få att jag inte riktigt kunde motivera antalet öl som jag förlorade i dryga bilutgifter och därför sålde jag möget. Att bilen konstant pajade och det faktum att jag är lika händig som en haschhög handlingsförlamad hippie hade lite med saken att göra också, men bara lite.

Eftersom jag numera lever ett bilfritt liv så är jag så illa tvungen förlita mig på kollektivtrafiken. Detta har faktiskt fungerat ovanligt bra måste jag säga. Förutom de obligatoriska förseningarna då och då så brukar mitt resande gå ganska smärtfritt. Jag bor i Lund och jobbar i Malmö. Bussen stannar i princip utanför min dörr och släpper av mig fem minuters gångavstånd från jobbet. Från min lägenhet och hela vägen till jobbet tar det ungefär 35 minuter, du bryr dig antagligen inte men så är det i alla fall.

På morgonen så är det skönt att kunna slappa lite, läsa tidningen eller en bok och lyssna på lite soft musik. Hade jag kört bil hade jag antagligen bara blivit arg eftersom jag är så jävla grym på att köra och alla andra suger hårt i största allmänhet. Eftersom jag är bäst kräver jag en egen jättebred fil där jag kan ägna mig åt att vara bäst. Andra mer inkompetenta bilförare kan då titta på mig och tänka "Wow! Så där vill jag också kunna köra.". När de sen har något att eftersträva så kanske de en dag också blir bra bilförare, jag kommer dock alltid att vara bäst.

Även om livet som bussresenär har varit ganska bekymmersfritt så finns det svarta fläckar även på denna vackra duk. Dessa fläckar är tre till antalet och jag har döpt dem till Crackludret, Fru Flummo och Tant Surmule. Dessa personer lyckas på olika sätt att irritera mig och dra ner helhetsintrycket av mina annars så mysiga bussturer. De har alla sina små egenheter som får mig att lacka ur, men från början så har de helt enkelt tryckt sig före i busskön vid ett flertal tillfällen. Jepp, jag erkänner. Anledningen till att jag började ogilla dessa människor är något så helsvenskt som att jag ogillar det faktum att de bröt mot grundläggande köprinciper. Visst, vid busshållplatser brukar det inte direkt vara några ordentliga köer, snarare en klump människor som försöker att trycka sig innanför dörrarna före alla andra. Jag brukar dock vara i ganska god tid till bussen (fan vad jag börjar låta träig och ordentlig) och tycker därför att det är min rätt att komma på bland de första.

Vissa människor kommer däremot alltid i sista sekunden och ska lik förbannat trycka sig före alla andra. Att det händer någon gång kan förlåtas, men om man hela tiden ska trycka sig före då jävlar skriver jag ett surt bloginlägg om dig (horror!).

De tre personer som jag irriterar mig mest på har även andra karaktärsdrag som inte passar in i min vardag, och jag tänkte nu en gång för alla avgöra vem av dem jag tycker om minst. Jag tänker ge dem mongopoäng i fyra olika kategorier och den som får flest mongopoäng vinner min eviga avsky. Kategorierna är:

- Utseende: helt enkelt hur de ser ut och hur mycket det stör mig.
- Komma-först-faktor: hur gärna de vill komma på bussen först.
- Attityd: hur de beter sig i kön.
- Personlig erfarenhet: om jag har någon personlig erfarenhet av personen som är värd att nämna och kan påverka slutresultatet.

Men den slutgiltiga striden får tyvärr vänta, har skrivit alldeles för mycket och nu har jag ju en perfekt cliffhanger. Läs fortsättningen på denna spännande sagan när jag pallar att lägga upp den.
Till Blogbag
Kommentarer

Namn (obligatoriskt)
Blogbagtitel (klipp och klistra titel ovan)
Kommentar (obligatorisk)
FRA-flagga (obligatorisk förstås)
 
Get Firefox!